okej, här kommer ett litet vart-är-världen-på-väg-inlägg.

när blev skönhet lika med silikontuttar, botox, näsoperationer, revbensmagar,

träningshysteri och hårförlängningar? allt det där är så himlahimla osexigt i mina

ögon. när började flickor nypa i sina tunna armar, grimasera och tycka att de var tjocka?
när startade romansen med dietpiller och fingrar i halsen? kanske samtidigt som moss

snortade 90-tals kokain på någon risig toalett.

jag blir så ledsen då mina vänner, mina skitsnygga, underbara, vackra, roliga vänner

står och försiktigt smeker på sina små inåtmagar eller nyper hårdhänt i sina lår och

önskar att de var ännu smalare. jag blir arg också. hur kan de stå där framför gymmets

speglar och önska att de såg ut på något annat sätt på de är helt underbart perfekta och

fina redan? dessutom känner jag mig extra äcklig och otränad då de antagligen tycker att

min mage är jätte stor då den är mycket bulligare än deras.

jag bli arg på världen, på media, som lurar mina vänner hur unga kvinnor ska se ut idag.

jag blir arg då de försöker tala om för oss vad som är vackert. de får oss tjejer att bleka skiten

ur våra hår, sola cancersolarium, använda bomb-shell behåar och köpa upp våra pengar på

andra skitsaker bara för att världen ska uppfatta oss som snygga. men ärligt talat, så är ALLA mina

vänner tusen gånger snyggare utan kletigt smink och stripiga hårförlängningar. jag önskar mina

vänner kunde se sig själva så som jag ser dem. sluta ställa så höga krav på er själva, sluta

tro att ni inte duger och sluta ta bort taggen på er själv på andras fb bilder.

så imorgon, använd bara ett lager mascara istället för tio och ät en 200grams marabou.

när gick modet från naturligt vacker till onaturligt?