Om jag kunde träffa någon som inte längre lever, vem som helst, så skulle jag välja att träffa

min farfar.

Jag fick aldrig träffa min farfar eftersom han dog då han endast var 45 år, men jag vet att han var väldigt

skämtsam, liksom jag, och älskade fester och var en riktig jävel på konståkning. Jag tycker det är så

himla ballt att ha en farfar som var grym på att åka skridskor.

Pappa säger alltid att farfar skulle ha gillat mig, jag vet att jag hade älskat honom. Jag saknar honom,

hur det nu fungerar. Hur kan man sakna någon man aldrig träffat? Något jag vet är att om jag någon

gång får en pojke då jag är äldre, så ska han heta Bo.

 Han är väldigt lik pappa på den här bilden.

"1957 - Berit Berglund och Bo Andersson tar sitt tredje norrlandsmästerskap i konståkning."  

Söt liten sjöman.

Jag hoppas du har det bra.